Det må vara ett vedertaget uttryck och kanske en klyscha men tiden går fort ibland, på riktigt. Det känns lite konstigt, lite läskigt, lite skönt och lite oskönt att säsongen är slut om exakt två veckor. Det här är min första säsong och jag har ju ingen erfarenhet av hur det kommer kännas, hur jag kommer må, vad jag kommer tänka och vad som kommer hända om två veckor. Går det att likna tillbakagången till det vanliga livet med det som händer efter att ha varit soldat i Afgahnistan eller varit fast på Robinson-ön tro.. Troligtvis är det lite mindre drastiskt. Men det kommer nog kännas lite tomt. Men min största känsla just nu är att det ska bli SÅ kul att träffa alla där hemma igen, jag längtar som bara den!
Säsongen har haft med sig mycket gott, ett urval är min slalomcomeback, alla fina längdturer, att jag träffat Mathias och många andra fina och trevliga människor. Det jag känner mig lite besviken över just nu är att den efterlängtade härliga vårskidåkningen till viss del uteblir eftersom snösmältningen gått väldigt fort nu på slutet och solen lite för många dagar lyst med sin frånvaro. Men det handlar inte bara om det, det handlar också om hur angelägen man är, och jag känner mig väl aningen mätt och nöjd på fjällengrejen för tillfället. Fick just ett erbjudande om att jobba i receptionen och spat på Fjällgården i sommar men just nu känns Göteborg mer lockande...
Denna vecka är det påsk och efter lediga dagar idag och imorgon så jobbar jag hela påsken. Det kommer bli full rulle på jobbet troligtvis, det blir kul! Idag var jag ut på en kortare skejttur på morgonkvisten och resten av dagen ägnas åt lite diverse. Imorgon blir det nog frukostspinning på Villan 1951, sedan ska jag ge massage i Ramundberget. Då vet ni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar