Surdeg

Äntligen har jag fått baka på riktigt. Jag har länge varit intresserad av att börja hålla på med surdeg men det har inte blivit av. Nu har jag träffat Elin som har en rågsurdeg i kylen och jag var inte sen att be om att få vara med på ett bak. Sagt och gjort, igår hände det!

Surdeg är fascinerande. Jag gillar det gedigna med surdeg, det känns äkta och så långt ifrån snabbprocessade limpor på Ica som man bara kan komma. Efter att ha läst Mats-Eric Nilssons böcker Den hemliga kocken och Äkta vara (läs hans blogg här) så är jag ännu mer övertygad. Surdegsbröd är dessutom bra för kroppen eftersom det gör att vi lättare kan tillgodogöra oss nyttiga ämnen i brödet, det ger jämnare blodsockernivå än annat bröd och det innehåller bakterier som gynnar magen, i motsats till annat bröd där gluten snarare kan ha en inflammatorisk effekt i tarmsystemet. Dessutom är det gott!

Kvällen innan bakdagen så gjorde Elin tre fördegar, där hon blandade lite av sin rågsurdegsgrund som hon har i kylen med vatten och olika mjöl till tre olika degar. Jag kom dit dagen efter och hade alltså tre degar att gå vidare med. Jag gjorde en nästan ren rågdeg, en ren vetedeg och en deg med vete, dinkel, graham och solroskärnor. Dessa degar jäste tre-fyra timmar innan vi sedan bakade ut dem och lät dem jäsa ytterligare cirka en timme. Det blir väldigt fina bröd om man jäser i degkorgar men några såna äger varken jag eller Elin, det får bli en investering så småningom.

Brödresultatet blev lyckat! Helt otroligt att vi utan en enda knivsudd fabrisktillverkad jäst kunde åstakomma fina, luftiga, väldoftande och välsmakande bröd som dessutom är nyttiga. Man kan ju bli lyrisk för mindre.

Förutom surdegsbröden så passade jag på att göra lite annat när jag ändå var igång, det blev kladdkaka, hallonbrownies, sega solrossnittar, kolakakor, grönsakspaj och hallonsylt. Nu är fysen full och jag känner mig nöjd.